Lyssna på "City Lights"(2009) på Spotify!
2009/05/18
Du har väl inte missat att du lyssnar på "City Lights" i strömmande format
på Spotify? Följ länken nedan:
http://open.spotify.com/album/3glFVG9R0LmWDyuRzJK5mw
på Spotify? Följ länken nedan:
http://open.spotify.com/album/3glFVG9R0LmWDyuRzJK5mw
Köp ditt exemplar av "City Lights"(2009)!
2009/05/18
Köp "City Lights", både som download och cd-skiva, genom att använda
länkarna nedan!
Ginza: http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=240966
CdON: http://www.cdon.se/musik/sleeping_beauty/city_lights-4188929
Bengans: http://www.bengans.se/Product.aspx?skivkod=799092
Amazon.com:
http://www.amazon.com/gp/product/B0028IRAHS/ref=dm_sp_alb?ie=UTF8&qid=1242034848&sr=8-1
länkarna nedan!
Ginza: http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=240966
CdON: http://www.cdon.se/musik/sleeping_beauty/city_lights-4188929
Bengans: http://www.bengans.se/Product.aspx?skivkod=799092
Amazon.com:
http://www.amazon.com/gp/product/B0028IRAHS/ref=dm_sp_alb?ie=UTF8&qid=1242034848&sr=8-1
"City Lights" i svensk dagspress
2009/05/06
Nu har City Lights-plattan börjat recenseras frekvent i svensk dagspress,
med övervägande positiva ordalag! Tack för det! Läs de första
recensionerna nedan (eller på tidningarnas egna siter):
------------------
NORRA VÄSTERBOTTEN
Betyg: 3 av 5
Andra albumet från Göteborggsgruppen imponerar rätt ofta. I inledande
”Heart Attacks” låter det faktiskt som TPD återuppstått. Sedan lägger sig
gruppen elegant mellan countrypop och powerpop . ”Alibi", 17 med dess
ba-ba-refräng och ”You Never” med dess Motownbeat kan alla bli
radiofavoriter.
Lars Andersson
BAROMETERN
Betyg: 3 av 5
Det är lite vekt och skört och en smula osorterat. Men förfärligt
charmigt. Speciellt dom tre låtar som marinerats och rullats i americana,
dom är finast.
För min del finge dom gärna ta steget fullt ut nästa gång och ogenerat
bejaka sina varma känslor för Ryan Adams.
Men det finns mer. Främst titelspåret som är omedelbart melodiöst och
oemotståndligt. En del annat behöver lite tid men växer successivt. Pop
och rock med 70-talsinfluenser inte helt olikt det Salem pysslar med på
sin nya platta.
Göteborgsbaserade Sleeping Beauty har hittat en egen liten fåra och där
gör dom nytta.
Dennis Andersson
MOTALA VADSTENA TIDNING
Betyg: 3 av 5
Låter som en samlingsplatta
Göteborgsbandet Sleeping Beatuy låter väldigt mycket som en samlingsplatta
med svensk indiepop från 1994. I deras musik återfinns The Wannadies,
Blithe och This Perfect Day, vilket är väldigt trevligt. Den epoken var en
guldålder i svenskt musikliv. Tyvärr springer låtarna ibland i väg och
byter skepnad till högstadieklass-sätter-upp-musikal. Det är mindre kul.
Daniel Roos
JOYZINE.SE
Betyg: 3 av 5
Sleeping Beauty släppte 2007 sin debutskiva ”Embrace”. En skiva jag stått
med i handen många gånger, men aldrig tagit mig för att undersöka närmare.
Nu har det blivit dags för uppföljaren, och duon från Göteborg har kallat
in en arsenal av musiker på allt från trombon till kontrabas.
Framför allt består denna uppföljare av rätt lättillgänglig pop, med
tillräckligt mycket catchiga refränger för att kunna fastna på P3 Pops
spellista under en stor del av sommaren. För somrigt känns det absolut.
Alibi är en Hawaiidoftande och countryklingande, men framför allt
semestrig låt. Musikaliskt är det som helhet inte olikt Deportees, fast i
de mer americanaklingande spåren kanske än mer som Conor Obersts soloskiva
från förra året. Mycket country, en hel del blås och så körer och
trallande i var och varannan refräng. Bonusspåret The magnetic fields är
till och med inspelad i anrika Sun Studios i Memphis. Något som känns
symptomatiskt för ungefär halva den här skivan.
Den halvan varvas med rakare svensk indiepop, inte minst på första singeln
City lights, som på dagens musikscen knappast skulle kallas för varken
tidstypisk eller samtida. Under den sistnämnda typen av låtar vill jag
bara slänga allt vad c-uppsatser heter i papperskorgen och ha min svenska,
glada 90-talspop a lá Wannadies i högtalarna. Sitta i parken med öl och
goda vänner, eller hyra en cykel och trampa ut till havet. Det ambivalenta
intryck som skivan ger är förvirrande. Bandet verkar ha svårt att välja
vilket musikaliskt ben man i första hand vill stå på. Att kombinera går ju
alltid, men då med risken att resultatet blir mer splittrat. Som det blir
nu. De lugnare spåren är vidare betydligt mer ointressanta, med ett stort
och viktigt undantag för den vackra orgel- och stråkbaserade låten
inspelad i USA.
Det finns en hel del positivt att säga om ”City Lights”, men där jag
verkligen gillar 90-talsvibbarna känns det samtidigt som att det saknas
något. Det lite råare och något smutsigare som jag uppskattar med den
tidens musik, finns inte här alls. Istället är det väldigt snyggt och
avrundat, för att inte säga överproducerat. Vilket är synd, för Sleeping
Beauty har verkligen känsla för melodier och kan konsten att smycka ut dem
alldeles lagom mycket med diverse instrument. Men just den där extra
poleringen gör att musiken blir för hal för att riktigt fastna.
Alexander Hellgren
ALINGSÅS TIDNING
Betyg: 3 av 5
Polerad svensk pop med rötterna i 90-talsvågen, kan det vara något kanske?
Nu när solen och värmen besöker oss allt oftare passar Sleeping Beatuys
senaste giv City Lights som handen i handsken. Med habil pop, finfina
körer och en och annan amerikanskdoftande dänga blir det precis så rätt
som det kan bli. Kanske för rätt, för mitt i allt välanpassat och
välproducerat försvinner lite av det där som gör att skivan fastnar i
skallen även efter andra lyssningen. Smuts har ju ofta lätt för att fastan
på diverse ytor, och City Lights hade nog mått bra av lite smuts i
låtskrivandet för att verkligen få sin identitet cementerad. Men ändå, en
habil sommarskiva som passar fint i picknick-korgarna.
ESKILSTUNA-KURIREN
Betyg: 3 av 5
Göteborgsduon levererar en stundtals lysande och stundtals haltande skiva.
Låtar som sprudlar av energi och som förmodligen är grymma live blandas
med spår som osar utfyllnad. Jag tror dock att de är på väg mot någonting
stort, att de kommer blomma ut och bli ett riktigt härligt indierockband.
Matilda Lantz
DALA-DEMOKRATEN
Betyg: 3 av 5
Det skulle kunna vara en fyra. Eller till och med en femma. För jag
fastnar direkt för det här gängets sound. Mastrat av Kristian Anttila -
det säger väl det mesta? Och utöver 80-talsindie & alternative är det
90-talets indie jag gillar bäst. Det var då indien levde upp som mest, med
band som Blur, Oasis, Broder Daniel och Bob Hund med flera. De förstnämnda
påminner Sleeping Beauty ibland ganska mycket om, i låtar som "17" och
"City lights". Även This perfect day och Blithe kan spåras här. Dessvärre
vet jag inte om jag tycker att Sleeping Beauty kan mäta sig med banden
från "guldåldern". Sleeping Beauty känns på något sätt lite malplacerade.
För up to date för att ses som klassiska och för bakåtsträvande för att
vara up to date. Samtidigt tycker jag att det är härligt med ett band som
väcker liv i indien som den bör låta. Vore det inte för att det stundom
blir snudd på "banalt" skulle det här kunna bli riktigt stort.
Hanna Borgs
ARBETARBLADET
Betyg: 3 av 5
Göteborgsduon Sleeping Beauty har sedan debuten för ett par år sedan
blommat ut till en kvintett. Rötterna finns dock kvar någonstans i en
blandning av Tom Petty, Gram Parsons och 90-talets gitarrpop.
”City lights” bjuder några riktigt vassa spår, inte minst inledande
rockern ”Heart attacks” och fina ”This place is empty now” som inte hade
skämts för sig på en Flying Burrito Brothers-skiva, och arrangemangen är
utsökta.
Lite väl utsökta faktiskt. Ytan är så högglanspolerad att det den står i
vägen för lyssnaren. Med lite skit i maskineriet hade den berört ännu mer.
Ralph Bretzer
SUNDSVALLS TIDNING
Betyg: 4 av 5
Lägg ut filten i en lämplig park, ta på solglasögonen och låt Sleeping
Beautys musik skrälla ut de portabla högtalarna. Ibland känns det som att
jag är mätt på somriga band från Göteborg. Men det är tur att de finns när
vindarna här uppe fortfarande är lite kyliga.
Sleeping Beauty är musikalisk sorbet för glada musiklyssnare som vill ha
en paus från tungsinnet.
CF
ALLEHANDA (ÅNGERMANLANDS)
Betyg: 3 av 5
Gladlynt Göteborgskvintett
Göteborgskvintetten Sleeping Beauty imponerar med sin oftast gladlynta och
trallväntliga countrypowerpop. Däremot är det uppenbart att gruppen lånat
och snott mycket från både Ryan Adams, Tom Petty och även i viss mån Beach
Boys.
Men vem lånar inte av sina inspirationskällor?
Titelspåret, charmiga ”Alibi” och trallvänliga ”17” är ”City Lights”
höjdpunkter. Problemet är dock att det tidvis kan bli lite väl glättigt
och polerat – och därmed något enahanda. Lite mer variation och ostruktur
hade inte skadad.
Peter Carlsson
-------------------
med övervägande positiva ordalag! Tack för det! Läs de första
recensionerna nedan (eller på tidningarnas egna siter):
------------------
NORRA VÄSTERBOTTEN
Betyg: 3 av 5
Andra albumet från Göteborggsgruppen imponerar rätt ofta. I inledande
”Heart Attacks” låter det faktiskt som TPD återuppstått. Sedan lägger sig
gruppen elegant mellan countrypop och powerpop . ”Alibi", 17 med dess
ba-ba-refräng och ”You Never” med dess Motownbeat kan alla bli
radiofavoriter.
Lars Andersson
BAROMETERN
Betyg: 3 av 5
Det är lite vekt och skört och en smula osorterat. Men förfärligt
charmigt. Speciellt dom tre låtar som marinerats och rullats i americana,
dom är finast.
För min del finge dom gärna ta steget fullt ut nästa gång och ogenerat
bejaka sina varma känslor för Ryan Adams.
Men det finns mer. Främst titelspåret som är omedelbart melodiöst och
oemotståndligt. En del annat behöver lite tid men växer successivt. Pop
och rock med 70-talsinfluenser inte helt olikt det Salem pysslar med på
sin nya platta.
Göteborgsbaserade Sleeping Beauty har hittat en egen liten fåra och där
gör dom nytta.
Dennis Andersson
MOTALA VADSTENA TIDNING
Betyg: 3 av 5
Låter som en samlingsplatta
Göteborgsbandet Sleeping Beatuy låter väldigt mycket som en samlingsplatta
med svensk indiepop från 1994. I deras musik återfinns The Wannadies,
Blithe och This Perfect Day, vilket är väldigt trevligt. Den epoken var en
guldålder i svenskt musikliv. Tyvärr springer låtarna ibland i väg och
byter skepnad till högstadieklass-sätter-upp-musikal. Det är mindre kul.
Daniel Roos
JOYZINE.SE
Betyg: 3 av 5
Sleeping Beauty släppte 2007 sin debutskiva ”Embrace”. En skiva jag stått
med i handen många gånger, men aldrig tagit mig för att undersöka närmare.
Nu har det blivit dags för uppföljaren, och duon från Göteborg har kallat
in en arsenal av musiker på allt från trombon till kontrabas.
Framför allt består denna uppföljare av rätt lättillgänglig pop, med
tillräckligt mycket catchiga refränger för att kunna fastna på P3 Pops
spellista under en stor del av sommaren. För somrigt känns det absolut.
Alibi är en Hawaiidoftande och countryklingande, men framför allt
semestrig låt. Musikaliskt är det som helhet inte olikt Deportees, fast i
de mer americanaklingande spåren kanske än mer som Conor Obersts soloskiva
från förra året. Mycket country, en hel del blås och så körer och
trallande i var och varannan refräng. Bonusspåret The magnetic fields är
till och med inspelad i anrika Sun Studios i Memphis. Något som känns
symptomatiskt för ungefär halva den här skivan.
Den halvan varvas med rakare svensk indiepop, inte minst på första singeln
City lights, som på dagens musikscen knappast skulle kallas för varken
tidstypisk eller samtida. Under den sistnämnda typen av låtar vill jag
bara slänga allt vad c-uppsatser heter i papperskorgen och ha min svenska,
glada 90-talspop a lá Wannadies i högtalarna. Sitta i parken med öl och
goda vänner, eller hyra en cykel och trampa ut till havet. Det ambivalenta
intryck som skivan ger är förvirrande. Bandet verkar ha svårt att välja
vilket musikaliskt ben man i första hand vill stå på. Att kombinera går ju
alltid, men då med risken att resultatet blir mer splittrat. Som det blir
nu. De lugnare spåren är vidare betydligt mer ointressanta, med ett stort
och viktigt undantag för den vackra orgel- och stråkbaserade låten
inspelad i USA.
Det finns en hel del positivt att säga om ”City Lights”, men där jag
verkligen gillar 90-talsvibbarna känns det samtidigt som att det saknas
något. Det lite råare och något smutsigare som jag uppskattar med den
tidens musik, finns inte här alls. Istället är det väldigt snyggt och
avrundat, för att inte säga överproducerat. Vilket är synd, för Sleeping
Beauty har verkligen känsla för melodier och kan konsten att smycka ut dem
alldeles lagom mycket med diverse instrument. Men just den där extra
poleringen gör att musiken blir för hal för att riktigt fastna.
Alexander Hellgren
ALINGSÅS TIDNING
Betyg: 3 av 5
Polerad svensk pop med rötterna i 90-talsvågen, kan det vara något kanske?
Nu när solen och värmen besöker oss allt oftare passar Sleeping Beatuys
senaste giv City Lights som handen i handsken. Med habil pop, finfina
körer och en och annan amerikanskdoftande dänga blir det precis så rätt
som det kan bli. Kanske för rätt, för mitt i allt välanpassat och
välproducerat försvinner lite av det där som gör att skivan fastnar i
skallen även efter andra lyssningen. Smuts har ju ofta lätt för att fastan
på diverse ytor, och City Lights hade nog mått bra av lite smuts i
låtskrivandet för att verkligen få sin identitet cementerad. Men ändå, en
habil sommarskiva som passar fint i picknick-korgarna.
ESKILSTUNA-KURIREN
Betyg: 3 av 5
Göteborgsduon levererar en stundtals lysande och stundtals haltande skiva.
Låtar som sprudlar av energi och som förmodligen är grymma live blandas
med spår som osar utfyllnad. Jag tror dock att de är på väg mot någonting
stort, att de kommer blomma ut och bli ett riktigt härligt indierockband.
Matilda Lantz
DALA-DEMOKRATEN
Betyg: 3 av 5
Det skulle kunna vara en fyra. Eller till och med en femma. För jag
fastnar direkt för det här gängets sound. Mastrat av Kristian Anttila -
det säger väl det mesta? Och utöver 80-talsindie & alternative är det
90-talets indie jag gillar bäst. Det var då indien levde upp som mest, med
band som Blur, Oasis, Broder Daniel och Bob Hund med flera. De förstnämnda
påminner Sleeping Beauty ibland ganska mycket om, i låtar som "17" och
"City lights". Även This perfect day och Blithe kan spåras här. Dessvärre
vet jag inte om jag tycker att Sleeping Beauty kan mäta sig med banden
från "guldåldern". Sleeping Beauty känns på något sätt lite malplacerade.
För up to date för att ses som klassiska och för bakåtsträvande för att
vara up to date. Samtidigt tycker jag att det är härligt med ett band som
väcker liv i indien som den bör låta. Vore det inte för att det stundom
blir snudd på "banalt" skulle det här kunna bli riktigt stort.
Hanna Borgs
ARBETARBLADET
Betyg: 3 av 5
Göteborgsduon Sleeping Beauty har sedan debuten för ett par år sedan
blommat ut till en kvintett. Rötterna finns dock kvar någonstans i en
blandning av Tom Petty, Gram Parsons och 90-talets gitarrpop.
”City lights” bjuder några riktigt vassa spår, inte minst inledande
rockern ”Heart attacks” och fina ”This place is empty now” som inte hade
skämts för sig på en Flying Burrito Brothers-skiva, och arrangemangen är
utsökta.
Lite väl utsökta faktiskt. Ytan är så högglanspolerad att det den står i
vägen för lyssnaren. Med lite skit i maskineriet hade den berört ännu mer.
Ralph Bretzer
SUNDSVALLS TIDNING
Betyg: 4 av 5
Lägg ut filten i en lämplig park, ta på solglasögonen och låt Sleeping
Beautys musik skrälla ut de portabla högtalarna. Ibland känns det som att
jag är mätt på somriga band från Göteborg. Men det är tur att de finns när
vindarna här uppe fortfarande är lite kyliga.
Sleeping Beauty är musikalisk sorbet för glada musiklyssnare som vill ha
en paus från tungsinnet.
CF
ALLEHANDA (ÅNGERMANLANDS)
Betyg: 3 av 5
Gladlynt Göteborgskvintett
Göteborgskvintetten Sleeping Beauty imponerar med sin oftast gladlynta och
trallväntliga countrypowerpop. Däremot är det uppenbart att gruppen lånat
och snott mycket från både Ryan Adams, Tom Petty och även i viss mån Beach
Boys.
Men vem lånar inte av sina inspirationskällor?
Titelspåret, charmiga ”Alibi” och trallvänliga ”17” är ”City Lights”
höjdpunkter. Problemet är dock att det tidvis kan bli lite väl glättigt
och polerat – och därmed något enahanda. Lite mer variation och ostruktur
hade inte skadad.
Peter Carlsson
-------------------
